Hej vänner!

Två hektiska veckor ligger bakom mig. Att jag numera är student igen har blivit alltmer påtagligt och jag hade glömt hur mycket jobb det faktiskt är – trots att man disponerar tiden lite annorlunda än då man har ett “riktigt” jobb.

Vad händer då? Jo, jag har avslutat en kurs i skrivande (gick bra) och läser nu textanalys och en kurs som hetertalaparallellt. Jag har hamnat i en kurs med övervägande unga deltagare och smakar på känslan av att vara äldst i ett sällskap. Ingen ångest (inte mycket i alla fall) än så länge. Men det är klart – jag passerar ju in 30-strecket förrän om en månda – får återkomma då…

I övrigt är träningen så gott som religiös för mig vid det här laget. I veckan sprang jag halvmilen på rekordtid (som jag inte tänker avslöja) och jag har satt ett nytt viktmål som jag gett mig den på att jag ska nå före 4/4 (min födelsedag). I helgen är tanken att jag ska träffa Lucas på True Sports & Adventures för att diskutera fortsatt träning och inför våren; efter att jag kommit ner i målvikt vill jag ju gå upp; i muskelmassa.

Slutligen vill jag skänka mitt dåliga samvete ett par rader. Just nu har det ett namn – Nisse. Jag är så ledsen att jag inte hinner rå om honom ordentligt nu när jag tillbringar så mycket tid i Uppsala och även om jag vet att han trivs alldeles utmärkt hemma med min kulbo Pehr så känner jag mig som en usel kattpappa. Rsken är att jag kommer pussa honom så mycket att han kommer få kala fläckar i pälsen under helgen. Har sedan han kom hem till mig aldrig varit ifrån honom längre än nio dagar och nu har det nästan gått två veckor. Undrar om han kommer att ge mig “the silent treatment” när jag kommer hem…
